Detta dokument anger krav på indirekta undersökningar av jord genom hejarsondering som ingående del i geoteknisk undersökning och provning enligt EN 1997-1 och EN 1997-2. Detta dokument innefattar bestämningen av motståndet hos jordar och lösa berg in situ mot den dynamiska penetrationen av en kon. En hammare med given massa och given fallhöjd används för att driva ner konen. Penetrationsmotståndet definieras genom det antal slag som krävs för att driva ner konen ett bestämt djuptillägg. En kontinuerlig uppföljning med avseende på djup förutsätts men inga prover tas. Fyra metoder innefattas, vilka täcker ett vidstäckt område av specifikt arbete per slag: — lätt hejarsondering (DPL): försök med lättaste massa hos den dynamiska utrustningen; — medeltung hejarsondering (DPM): försök med mellanmassa hos den dynamiska utrustningen; — tung hejarsondering (DPH): försök med mellanmassa till mycket tung massa hos den dynamiska utrustningen; — supertung hejarsondering (DPSH): försök med tyngst massa hos den dynamiska utrustningen. Försöksresultaten i detta dokument är speciellt passande för den kvalitativa bestämningen av en jordprofil i samband med direkta undersökningar (t.ex. provtagning enligt prEN ISO 22475-1) eller som en relativ jämförelse med andra in-situförsök. De kan också användas för bestämning av hållfasthets- och deformations-egenskaper hos jordar, vanligtvis av typ friktionsjordar men också möjligen finkorniga jordar, genom lämpliga samband. Resultaten kan också användas för att bestämma djupet till mycket fast undergrund, t.ex. för bestämning av längden hos spetsburna pålar, och till mycket lös, porös, återfylld eller ifylld grund.