I denna standard beskrivs en metod för bestämning av materialskikts vattengenomgångsmotstånd under stationära förhållanden. Standarden gäller både enkla och sammansatta skikt. Ånggenomgångsmotståndet är beroende av den relativa luftfuktigheten på ömse sidor om skiktet. För hygroskopiska material är beroendet störst och ånggenomgångsmotståndet normalt lägre vid hög relativ luftfuktighet. Med hänsyn till detta är provningen utökad för hygroskopiska material och dessa provas även vid lägre relativ luftfuktighet. Det enligt denna metod bestämda vattenånggenomgångsmotståndet är normalt inte tillämpligt i de fall då relativa fuktigheten överstiger 90% på båda sidor om skiktet. Ånggenomgångsmotståndet är då i regel betydligt lägre och bestäms med annan metod. Provningsmetoden är mindre lämplig för material med högt ånggenomgångsmotstånd. För material med ånggenomgångsmotståndet 5 x 10^6 s/m tar provningen ca 3 månader.