(1) EN 1991-1-4 ger vägledning för bestämning av naturlig vindlast mot varje belastad yta som beaktas vid dimensioneringen av byggnader och anläggningar. Denna vägledning behandlar hela bärverket eller delar av bärverket samt element fästade vid bärverket, t.ex. komponenter, beklädnadselement och deras fästdon samt säkerhets- och bullerskärmar.(2) Denna del gäller för:— byggnader och anläggningar vilkas höjd inte överstiger 200 m. Se även (11)— broar där inget spann är längre än 200 m, under förutsättning att kriterierna för dynamisk respons är uppfyllda, se (11) och 8.2.(3) Denna del är avsedd att användas för att förutsäga karakteristisk vindlast mot landbaserade bärverk, deras komponenter och tillbehör.(4) Vissa aspekter som är nödvändiga vid bestämning av vindlast mot ett bärverk är beroende på byggnadens läge samt tillgängligheten och kvalitén på meteorologiska data, terrängtyp, etc. Dessa aspekter måste göras tillgängliga i den nationella bilagan och i bilaga A, genom nationella val. Förvalda värden och metoder ges i huvudtexten där den nationella bilagan inte ger någon information.(5) Bilaga A beskriver terrängtyperna och ger regler för hur hänsyn bör tas till höjdskillnader i terrängen inklusive deplacementshöjd, variationer i terrängens råhet samt till inverkan av landskapet och närbelägna byggnader.(6) Bilagorna B och C ger alternativa metoder för beräkning av bärverksfaktorn cscd.(7) Bilaga D ger bärverksfaktorn cscd för olika typer av bärverk.(8) Bilaga E ger regler för virvelavslösning och viss vägledning för andra aeroelastiska effekter.(9) Bilaga F ger dynamiska karakteristika för linjärelastiska bärverk.